mandelkubben

I min värld är orden "jag älskar dig" något väldigt, väldigt fint som man inte ska strössla omkring sig här och där. De orden ska användas mycket sällan så att när de används betyder just älska. Men för den sakens skull är jag inte en iskall människa utan varje dag ska man visa med sina handlingar att man älskar sina nära. Att prata är enkelt men att mena det...

Nu har jag äntligen kommit fram till något jag trodde skulle komma direkt men som inte gjorde det, jag älskar min dotter! Vilken underbar känsla!

Man har ju hört att bebisar somnar fint av ljudet till dammsugaren men inte min lilla tjej, hon somnar till elvispen hon. Hon vet väl att mammas favoritsysselsättning inte är städning kanske...



Duktig flicka! :-)

Nu händer det grejer!!!!

Jag placerade Tuva på en filt på golvet liggandes på rygg. Hon hade lite roliga saker att titta på och var väldigt intresserad av dem så jag gick in i ett annat rum för att dona lite en kort stund. Efter ett litet tag (Max 3 minuter) börjar hon skrika, jag tänker att nu har hon tröttnat på grejerna och går in. Då ligger hon inte längre kvar på filten utan har ålat sig in i väggen med huvudet före. Stora tjejen! :-)

Idag kom snälla svärmor och Reidar och bjöd på våfflor. Det är inte illa det enda jag behövde göra var att vispa grädde.

När de åkt hem tittade jag och patrik på film, Försvunnen. Den är inspelad i Karlskrona så den ville man ju se men hörni, se den inte!!! Riktigt dålig film!

Idag njuter vi i fulla muggar av att bo i Sveriges (?!) vackraste stad när vi i solskenet går längs klarblått vatten och hör fåglarna kvittra. Mmmmm

Efter att Tuva fått mat tyckte jag att vi skulle sova en stund så vi gick in i sängen och lade oss. Jag somnade som en stock i ca en timme då Tuva tröttnade och började pipa för hon ville minsan inte sova men det var ju snällt att hon lät mamma göra det en stud iaf.

Jag och Tuvan har varit ute i det fina vädret hela förmiddagen nästan. Vi hade en date med chefen på Posten halv tio så vi gick hemifrån ca kvart i nio i morse. Sen kom vi inte hem förren nu, klockan ett. Kan tillägg att fröken nyfiken har varit vaken hela tiden nästan så nu borde hon ju sova hela eftermiddagen. Det återstår att se.

Något otippat var det när en kille i 18- års åldern med tvivelaktigt yttre (modell tuffare) började jollra ner i vagnen och berättade för sin kompis (som stod med stora undrade ögon) att han skulle minsan skaffa barn så snabbt han fick ett jobb. Otippat men gulligt får jag lov att säga.

Man har ju hört att brösten blir större nu när man ammar (jag har nog inte märkt det själv). Hur kan det då komma sig att den största kupstorleken då är D?? Storlekarna lär ju börja på D då kan jag känna, eller?! Märkligt!

Lilla Snuvan är nu frisk och lika nöjd som vanligt.

Nu har lilla Tuvan blivit lilla Snuvan. Näsan är full med snor och det hör man verkligen. Lilla snuttan, men hon verkar inte så besvärad. Hon sover ganska mycket men annars inte så mycket skillnad.

Tiden bara rasar iväg och ännu en ny vecka är ett faktum. I mitten av veckan har jag skådat att temperaturen ska sega sig upp mot 17(!!!) grader. Det låter ju hur underbart som helst.

I natt sov Tuva åtta och en halv timme, i sträck!!!!!! Börjar allvarligt fundera på om hon fått pappas dödssmitta. Det återstår väl att se. Hon har hostat några gånger.

Men som sagt: en hel natts sömn!!!!

Tuvan har börjat somna utan att vara fastklistrad på mig. Nu ligger vi bredvid varandra utan kroppskontakt och hon somnar ändå. Nu har detta visserligen bara hänt fyra gånger men det är ju helt klart en trend.

Man känner sig inte alls gammal när man ställer sig upp ur fåtöljen och en gammal knäskada slår till.

Febern är bättre, inte lika allvarlig sjukdomsbild som Patrik.

Nu är det ingen tvekan, febern har slagit till. Vaknade i natt och svettades floder. Är som ett element när Tuva äter men hon verkar nöjd ändå. Hoppas hon inte blir sjuk!!!!

Just nu för 2 månader sedan var ett litet nytt liv på väg ut, krystvärkarna hade precis suttit igång och snart 06.07 kom hon ut.

Grattis Tuva på 2 månadersdagen!

Nu har min telefon blivit uppdaterad vilket betyder att nu kan jag ladda hem appar som inte velat installeras pga att programmen i telefonen varit för gamla.

Det är ju positivt och bra MEN då försvann alla mina kort som tagits efter den 15 januari, alltså lillskruttans alla kort i princip. Har jag mms:at över bilder till dig så får du gärna mms:a tillbaka dem så kanske jag kan få några bilder kvar.

Hemfärden gick smidigare än uppfärden till och med så det är ju skönt. Tuva lär ju få åka bil ett antal gånger till Västerås/Uppsala under sin livstid.

Väl hemma kör vi sjukstuga, Patrik fortsätter det han påbörjat och jag börjar känna mig krasslig också. Återstår att se hur allvarligt det blir.

Idag har Tuva kelat med gammelmormor. De passade till och med på att sova en stund tillsammans. Det är så att gammelmormor inte är jättepigg och jag är väldigt glad att hon hållit ut så länge att de fick träffas. Tuva såg väldigt nöjd ut!

Jag får önska nya läsare välkomna för jag misstänker att jag kan ha fått en två eller möjligen tre nya läsare efter att mamma pratat om min blogg med mostrar och kusin.

Nu är vi framme, eller vi har varit framme ett bra tag. Resan gick super! Vi behövde bara stanna två gånger för lite mattankning och resten av resan satt hon som ett litet ljus.

I morgon bär det av till Västerås det vill säga 50 mil i bil. Jag är lite orolig för hur detta ska gå, det kan bli den längsta resan någonsin (då har vi trots allt åkt till Spanien och vänt). Idag har Tuva varit supergnällig och bara legat på mamma hela dagen. Det där med att packa inför resan får ske någon annan dag. Patrik har jobbat med huset och flytten hela veckan och stupat i säng när han kommit hem vid 21-22 tiden om kvällarna.

Vi får helt enkelt se hur det går.

Skulle någon kunna komma och mata mig!? Lillan är lite kinkig idag (med rätt, känns som att mamma försummat henne några dagar. Man ska ju vara superkvinnan.)och vill bara vara hos mamma även när hon sover vilket resulterar i att jag sitter där jag sitter.

Tuva tappade taget precis i början av måltiden vilket resulterade i att det sprutade åt alla håll. Undra om hon blev nöjd när hon fick mat i ögat?! Så ja, det finns mat så det räcker!

Man märker först nu att vi bott i ett hus med väldigt låg takhöjd, man når liksom inte de översta hyllorna. Tror jag får skaffa mig en liten pall som jag kan använda mig av.

Sånna "problem" ställs vi inför nu. Att slippa dra barnvagnen in och ur bilen är dock ett himla stort plus. :-)

Idag var Patriks syster med familj och hälsade på. Vi pratade om att Patrik väcker mig på helgerna för att han är rastlös. Det störde mig inte lika mycket när man inte var uppe och ammade om nätterna kan jag säga...

Jag har dessutom talat om för honom att nu får han sluta med det beteendet men han väcker mig ändå. Patriks syster sa bara.
- Malin, du är otydlig i din kommunikation!!
Måste jag berätta att detta är hennes jobb?

Så nu måste jag träna på tydlighet. Undra om det någonsin kommer lyckas. :-)

Förvånandsvärt lite ljud i stan i natt däremot betydligt mycket mer ljus än på landet. Det är gatubelysning och bilar som åker förbi men det kan jag leva med. :-)

Just nu råder det där kaoset som är obligatoriskt när man flyttar..... jag letar efter just denna lilla grej, i vilken av alla lådor och sopsäckar kan den finnas? Livet är spännande. :-)

Nu sitter man i soffan i sin lägenhet i stan!!

Nu har vi fått nycklarna till lägenheten så nu är det bara att flytta in. Vi tänkte flytta till helgen men vi kan nog inte hålla oss så förmodligen blir det flytt idag. Det beror lite på Patrik och hans "flyttgubbar".

Det är en väldigt konstig känsla att inte kunna hjälpa till. Visst kan man göra något litet här och där, ringa telefonsamtal och så men det brukar ju vara jag som styr upp allt.